Det är tidigt som fan och jag sitter på campusbussen till Norrköping och funderar. En konsekvens av att bara dricka en kopp med kaffe är att melankolin infinner sig (behöver minst två för att vara människa
). Melankolin landar i mottagningen idag (ja, jag håller med om att det kan verka lite tragiskt att även utan att vara helt vaken filosofera runt jobbet). Att träffa studenter i mottagningen är skitkul, men det kan också ge en naiv, idealist som mig själv mycket att fundera över.
Kommentarer som ”sÃ¥ ni kommer hit och kontrollerar oss ikväll
”, ”det är sÃ¥ roligt att äntligen fÃ¥ ett ansikte pÃ¥ er” och ”jaha, vad är StuFF för en förening dÃ¥?” gör att jag börjar tänka (och skämmas över vÃ¥r uppenbarligt urkassa marknadsföringsförmÃ¥ga).
Efter lite mer än ett Ã¥r i kÃ¥ren vet jag att alla inte har en uteslutande positiv syn pÃ¥ StuFF (dÃ¥ hade vi förmodligen varit mer kända bland studenterna). Men nÃ¥gonstans trodde jag ändÃ¥ att de flesta iaf hade hört talas om StuFF (kÃ¥ravin brukar göra intryck i början av varje termin). För att Ã¥terkoppla till det är inte sÃ¥ svÃ¥rt -delen av gÃ¥rdagens inlägg, ett (mycket) lÃ¥gt valdeltagande hade ju kunnat vara en ledtrÃ¥d…
Förhoppningsvis är detta någon form av vändpunkt. Vi är faktiskt ute och rör oss bland, och träffar, studenterna. Jag har börjat blogga för att studenter ska kunna läsa om vad som händer i styrelsen. Försöker bli en lite mer genomskinlig organisation helt enkelt. Om du har fler förslag på hur vi kan göra för att studenter ska få reda på vilka vi är och vad vi gör är du varmt välkommen att kontakta mig.
//Elin

Elin Larsson, Kårordförande Studentkåren vid Filosofiska Fakulteten (StuFF)