Som ni kanske (förhoppningsvis) förstått stöter vi på kåren ibland (ofta) ihop med studenter som har problem av olika slag. Vi försöker hjälpa på bästa sätt med de medel vi har att tillgå. I sommar har jag haft kontakt med en student som oavsiktligt gett ett passivt nej till ett program (antagningsbeskedet hade inte kommit fram). Jag snackade med juristerna på universitetet men situationen såg dessvärre ganska så mörk ut för studenten och det var inte speciellt kul att meddela detta (ärligt talat så är det fruktansvärt att inte kunna göra något). Men så imorse så fick jag det här mailet;

Vi pratades vid förra veckan angående att jag föregående år kommit in på [...]programmet men upptäckt det först nu och det var strul om jag skulle få tillbaka platsen eller ej.
Jag ville bara tacka för att du var så hjälpsam och så omgående ringde jurister för att hjälpa mig! Det visade sig att det var precis som du sa och nu har jag efter att programmet haft ett antal möten med skolans jurister och rektorer fått tillbaka min plats och börjar på programmet idag!
Tack så mycket:)

Svårt att beskriva känslan men ni som varit nyförälskade någon gång kan nog relatera till den . Det är när sådant här händer som jag känner att det här jobbet faktiskt är det bästa som finns och att det är värt all övertid och allt slit. Man kan faktiskt göra en skillnad !

Idag har jag haft möten och möten och mer möten och sen har jag hunnit med att (äntligen!) träna lite inför KALAS på onsdag. Ni som kommer dit kommer få en upplevelse kan jag lova .

Skriv en kommentar