Jag vet att jag borde blogga om vad jag gör idag men mitt (vårt egentligen) uppträdande ikväll på KALAS scenshow gör att tankarna är svårfokuserade. Jag gillar att stå på scen, det är inte det. Jag har liksom aldrig gjort det inför 6 000 personer innan. Det är skrämmande men samtidigt så ska det bli så sjukt roligt , jag kände det igår när vi repade, får adrenalinpåslag bara av att stå på scenen och hålla i micken. Nervositeten är dock påtaglig.

Som tur i oturen har min mail plötsligt bestämt sig för att totalvägra (tur –> jag fÃ¥r tänka pÃ¥ annat än KALAS, otur –> jag kan inte jobba *morr*). Min mail är central för att jag ska kunna sköta mitt jobb som ordförande. Det är sÃ¥ mÃ¥nga olika bollar att hÃ¥lla i luften sÃ¥ jag behöver fÃ¥ saker skriftligt pÃ¥ mailen för att komma ihÃ¥g det, dessutom sÃ¥ sköter jag de mesta kontakterna över mail, bÃ¥de med universitetet, med de andra kÃ¥rerna och kanske framförallt med studenterna. Kan bara hoppas pÃ¥ att UNIT fixar vad-det-nu-är-som-är-fel sÃ¥ fort som möjligt.

Vill ocksÃ¥ passa pÃ¥ att tillägna sÃ¥ngen ikväll (japps, Elin ska sjunga. A capella. För första gÃ¥ngen pÃ¥ 10 Ã¥r. Inför 6 000 personer… ) till alla er som (liksom jag själv) är tondöva. Till er andra, ta med öronproppar .

Nu ska jag sätta mig och läsa SFS-infomation om vad som händer inom ”studentSverige”.

Skriv en kommentar