IgÃ¥r var jag pÃ¥ INSEKT-möte (möte där vi i styrelsen träffar Norrköpings sektioners ordförande), igÃ¥r var även den blivande ordföranden i SGS där dÃ¥ vi skulle snacka om sektionsrummet, bland annat. Det blev ganska sÃ¥ mycket sektionsrum och ganska sÃ¥ lite ”bland annat”.
Ojojojojoj… diskussionen om sektionsrummet blev en diskussion om Trappan i stort och det fanns väldigt mycket att säga (finns mer info om Trappan här och här). Jag tror att bÃ¥de ordförandena och styrelsen fick en massa saker att tänka pÃ¥ och jag tror att vi alla gick därifrÃ¥n med nya perspektiv pÃ¥ det som diskuterades. Det var helt enkelt en j*vligt givande diskussion.
Stundtals (läs: ofta) önskar jag att jag inte hade en så relativ syn på världen, att jag kunde slippa se saker ur olika perspektiv helt tiden och att allt var antingen svart eller vitt. För det är svårt, skitsvårt! Hela situationen på Trappan är krånglig (minst sagt). Förenklat så skulle man kunna säga att det finns fyra olika perspektiv att ta hänsyn till; det första är sektionerna som känner att de inte är välkomna, det andra är den ideella personalen som kämpar men tycker att de hela tiden gör det i motvind, det tredje är ledningen som måste ta hänsyn till ekonomiska aspekter och det fjärde är kårerna som både måste se till ekonomi men samtidigt vill att sektioner och ideell personal ska känna att det är deras kårhus.
Som en person som i detta sammanhang skulle definieras som kÃ¥r sÃ¥ känner jag att detta är ett problem av gigantiska mÃ¥tt mätta. Ã… ena sidan sÃ¥ förstÃ¥r jag att den ekonomiska biten är nÃ¥got som vi mÃ¥ste ta hänsyn till, jag förstÃ¥r att sektionerna blir undanskuffade i diskussioner om Trappan eftersom de t.ex. inte utnyttjar/ansvarar för sektionsrummet och jag inser att alla inblandade frÃ¥n lednings och ideell personal gör sitt bästa. Ã… andra sidan sÃ¥ förstÃ¥r jag ocksÃ¥ att sektionerna inte vill engagera sig dÃ¥ de inte känner sig välkomna i huset (det är till exempel ganska bra lÃ¥st), jag förstÃ¥r att priserna gör att studenter inte kan/vill fika där och jag fattar att sektioner och studenter känner att huset inte är deras eftersom det finns ganska mkt verksamhet som inte är för studenter. NÃ¥gonstans emellan stÃ¥r kÃ¥rerna som ska försöka göra sÃ¥ att det blir sÃ¥ bra som möjligt för alla inblandade…
SÃ¥ vad gör man? Jag vet faktiskt inte, jag har inga magiska lösningar. Just nu sÃ¥ hÃ¥ller KÃ¥rservice och StuFF pÃ¥ att utarbeta en enkät där vi helt enkelt frÃ¥gar studenterna i Norrköping vad de vill ha ut av Trappan, det är kanske ett sätt. Jag tror personligen att alla framgÃ¥ngsrika ideella föreningar och arrangemang bygger frÃ¥n gräsrotsnivÃ¥, det vill säga att idéer, arbetskraft och engagemang alltid kommer underifrÃ¥n, frÃ¥n de som faktiskt ska utnyttja ”vad-det-nu-rÃ¥kar-vara-man-kämpar-för”.
Vi tog ett steg framåt igår på mötet när vi beslutade att alla sektioner ska maila in en önskelista på vad de skulle vilja ha ut av Trappan och hur de skulle vilja att ett sektionsrum fungerade och såg ut. Om DU har fler förslag/idéer/tankar kommentera här nedan eller maila mig.
JAG vill veta vad DU vill.
Elin Larsson, Kårordförande Studentkåren vid Filosofiska Fakulteten (StuFF)
. Han kan också informera mer om Trappan-fonden, men ja, det är ungefär så enkelt som du skriver 
.