SÃ¥ var man tillbaka till jobbet igen dÃ¥ . Som ni ser sÃ¥ kan jag skriva, även idag vilket kanske leder er i villfarelsen att träningsvärken inte var sÃ¥ illa ändÃ¥… Det var den! (se här om föregÃ¥ende mening är helt obegriplig ).

Jag har under den senaste veckan hittat muskler jag inte trodde existerade, det är till och med på den nivån att jag funderar på att kontakta Nobel-kommittén för att rekommendera att jag nästa år får nobelpriset i medicin på grund av upptäckten av helt nya muskelstrukturer i den mänskliga kroppen. Om detta (mot all förmodan (!?)) inte skulle godkännas är nästa plan att kontakta forskare på hälsouniversitetet och erbjuda dem att utföra medicinska experiment på muskelstrukturen i min kropp .

Som jag tidigare sagt sÃ¥ är detta första dagen pÃ¥ jobbet efter ”ledigheten” (där jag lyckats med att lägga undan jobbet i nästan en veckas tid). Det var välbehövligt kan jag säga . Har en massa saker att ta tag i idag, bland annat typ 100 mail att svara pÃ¥ (det är helt galet vad mail jag fÃ¥r!), men jag är full av tillförsikt och känner mig faktiskt redo för att ta tag i vissa av de oavslutade sakerna frÃ¥n veckorna innan .

Idag svarar jag som sagt på mail, från universitetet, från de andra kårerna, från studenter och om studentföreningar. Jag kommer också förbereda möten inför resten av veckan och sen kommer jag åka till Norrköping och ha informationsmöte med styrelsen.

Ingen rast och ingen ro, men det är ju också därför jag älskar det här jobbet .

Skriv en kommentar