Jag har tidigare skrivit en del om studenters trygghetssystem och om studenters ekonomi och nu Ă€r det dags igen. Just som förslaget om kĂ„robligatoriets avskaffande upptar hela kĂ„rvĂ€rlden sĂ„ lĂ€cker information ut frĂ„n den studiesociala utredningen. De vill sĂ€nka ”normaltiden” för att fĂ„ studiemedel till fyra Ă„r (nu Ă€r den 6 Ă„r). I gĂ„rdagens DN kunde man lĂ€sa om förslaget. KommittĂ©ns motivering till sĂ€nkningen Ă€r att man snabbare vill fĂ„ igenom studenter genom utbildningen för att studenter i dagslĂ€get tar för lĂ„ng tid pĂ„ sig.
Jag mÄste sÀga att det Àr helt befÀngt. Man försvÄrar för studenter frÄn studieovan bakgrund, för studenter som bli sjuka och för studenter med barn och dessutom sÄn ökar den totala stressen i utbildningen. Att öka pressen pÄ studenter för att fÄ dem att slutföra sina studier Àr helt fel vÀg att gÄ. Det kÀnns lite som att bota tandvÀrk genom att dunka huvudet i vÀggen.
Att istĂ€llet satsa pĂ„ att sĂ€kra upp trygghetssystemen för studenter under studiernas gĂ„ng skulle fĂ„ studenter snabbare genom utbildningarna. Att se till att studenter kan bli sjukskrivna pĂ„ deltid, att de fĂ„r snabb studievĂ€gledning vid tvekan om studieval, att öka studiestödet sĂ„ man slipper den ekonomiska stressen, att fĂ„ stöd frĂ„n studenthĂ€lsa, studieteknikkurser och olika ”stugor” (finns skriv- och mattestugor vid LiU idag). DET Ă€r saker som skulle ”bota” problemet med att studenter tar för lĂ„ng tid pĂ„ sig att slutföra sina studier.
Och sen var det det dĂ€r med valet av fyra Ă„r… Hur satan kan man föreslĂ„ fyra Ă„r i ett 3+2 Ă„rs system?!? Tre Ă„r hade jag förstĂ„tt. Det Ă€r logiskt. Jag hĂ„ller inte med, men jag hade förstĂ„tt det. Fem Ă„r hade ocksĂ„ varit logiskt. Fyra Ă„r Ă€r en vĂ€ldigt konstig siffra i sammanhanget. Det ska onekligen bli intressant att se motiveringen till den…
(Dubbelmoralen i att alla lÀrosÀten skulle lÀmna in sina handlingsplaner för en breddad rekrytering till Utbildningsdepartementet i mÄndags och sedan tre dagar senare komma med ett förslag som detta vÀljer jag att inte kommentera vidare.)