Ökade tröskelkrav i grundskolan, minskade antal lärarutbildningar, snävare styrd ämnesinriktning pÃ¥ den samma, nyttig, spetsig och excellent forskning, avgifter för utomeuropeiska studenter, reducerad ”normaltid” för studielÃ¥n. Allt som en del av regeringens kvalitetspaket i högskolan och universiteten. AlltsÃ¥ misstolka mig rätt, jag gillar kvalitet, starkt! Kvalitet och kanske framförallt utbildningskvalitet är en av de saker jag gillar mest inom högskolevärlden, inget snack. Men jag funderar liksom förut, kvalitet för vem?
Att konkurrensen i världen runt forskning även nÃ¥tt Sverige blir allt tydligare. Att Sverige ocksÃ¥ satsar pÃ¥ att följa med i denna konkurrens ser jag som nÃ¥got positivt. Men… (det finns alltid ett men 
) med nya tröskelkrav och poängräkningssystem i grundskolan blir det allt svÃ¥rare att ta sig in pÃ¥ högskolan. DÃ¥ man i princip inte ges nÃ¥gon möjlighet till förändring riskerar man en situation där det bara är de som har akademiker i familjen som kommer välja utbildningarna som ger högskolekompetens. Minskad ”normaltid” för studiestöd gör att man ökar sannolikheten för att det främst är de som har pengar som söker sig till högre utbildning. Avgifter för utomeuropeiska studenter riskerar att göra att de minskar pÃ¥ lärosätena. ”Nyttig” forskning är nyttig just nu men vem vet vilken ”nytta” vi kommer behöva om 10 Ã¥r eller 20 Ã¥r eller 50 Ã¥r?
Som jag sa, jag tror pÃ¥ kvalitet. Men det verkar snarare som att den nuvarande regeringen är pÃ¥ väg tillbaka till en tid när bara ”överklassen” (jag vet att det inte finns nÃ¥got som heter sÃ¥ längre men ”den högsta socioekonomiska skiktet” är ju samma sak fast med fler ord 
) kunde/ville/hade råd att gå till högre utbildning. Strävan efter att minska kvantiteten och öka kvaliteten är tydlig, det blir också ganska tydligt vad (vem?) denna kvalitet är.
Jag är övertygad om att kvalitet och kvantiten inte behöver vara motsatser, man kan få båda. Ta lärarledd tid som exempel, bara för att jag får mer lärarledd tid så betyder inte det att jag får sämre utbildning. Kvantitet är inte kvalitetens motsats.
Jag kan förstÃ¥ att regeringen vill ha ”excellent” forskning men detta utesluter inte en högutbildad befolkning i övrigt. När man försvÃ¥rar för de människor som traditionellt inte söker sig till högskolan gör man, i mina ögon en stor kvalitetsförlust. Jag rÃ¥kar nämligen vara en av dem som tror att kvalitet uppnÃ¥s, bland annat genom mÃ¥ngfald, genom att människor frÃ¥n alla olika bakgrunder träffas och utbyter idéer, kunskap och erfarenheter. DET är kvalitet för mig.
Elin Larsson, Kårordförande Studentkåren vid Filosofiska Fakulteten (StuFF)