Har suttit större delen av helgen och funderat över vad sjutton jag skulle skriva om mordet i Lambohov. Hur skriver man pÃ¥ ett bra sätt om nÃ¥got sÃ¥ obegripligt, om nÃ¥got sÃ¥ hemskt? ”MÃ¥ste hon skriva nÃ¥gonting dÃ¥?” undrar ni. Ja, jag känner att jag mÃ¥ste det. Har dock lite svÃ¥rt att hitta egna ord för att beskriva känslorna runt händelsen, sÃ¥ jag lÃ¥nar Milles; ”Det är ett hemskt dÃ¥d och en djupt tragisk händelse”.
FÃ¥r ett samtal pÃ¥ torsdag morgon av min sambo som undrar hur jag mÃ¥r. Ringer runt till mina 25-Ã¥riga kvinnliga vänner som bor i Lambohov, just in case. Försöker gÃ¥ iväg till jobbet men inser att alla väger är avspärrade och att poliser gÃ¥r omkring i hela omrÃ¥det med hundar för att försöka hitta spÃ¥r av gärningsmannen. Jag tar bussen och Ã¥ker därmed förbi platsen där det hände. Kvinna, 25 Ã¥r, boende i Lambohov, student. Första tanken är ”det kunde ha varit jag”.
Kommer till universitetet och får reda på att det är en av StuFFs medlemmar. Är med i LiUs krisarbete under hela dagen. Ett beundransvärt snabbt och effektivt krisarbete, även om detta är första gången något sånt här händer så vet alla precis vad de ska göra.
Jag kände inte kvinnan som blivit mördad men under torsdagen fick jag en bild av vem hon var av hennes klasskamrater och lärare. Mina tankar går till hennes familj, till hennes man och barn, till hennes föräldrar. De går till hennes klasskamrater och till hennes nära vänner, men också till de studenter som är skakade och som inte kan förstå hur något sånt här kan hända.
Känner du behov av att prata? Kontakta studenthälsan (013-281016) eller studentprästerna. De har beredskap för studenter som vill prata om det som skett. Det kommer även vara en minnesstund inom kort (förmodligen denna veckan), kontakta Peter Andreasson (peter.andreasson@svklin.se) om du vill veta mer om denna.
Elin Larsson, Kårordförande Studentkåren vid Filosofiska Fakulteten (StuFF)