…med allt liv och alla studenter som dricker kaffe, festerister som säljer biljetter och den fina utsikten från mitt kontor. Men, allt detta skapar en ganska hög ljudnivå och om man måste läsa viktiga dokument är det ibland svårt att kocentrera sig. Så idag satt jag hemma i min helt tysta lägenhet och läste. Det gick bra, ända tills jag tröttnade på lugnet och kom tillbaka hit till kårallen.

Har suttit större delen av helgen och funderat över vad sjutton jag skulle skriva om mordet i Lambohov. Hur skriver man på ett bra sätt om något så obegripligt, om något så hemskt? ”Måste hon skriva någonting då?” undrar ni. Ja, jag känner att jag måste det. Har dock lite svårt att hitta egna ord för att beskriva känslorna runt händelsen, så jag lånar Milles; ”Det är ett hemskt dåd och en djupt tragisk händelse”.

Får ett samtal på torsdag morgon av min sambo som undrar hur jag mår. Ringer runt till mina 25-åriga kvinnliga vänner som bor i Lambohov, just in case. Försöker gå iväg till jobbet men inser att alla väger är avspärrade och att poliser går omkring i hela området med hundar för att försöka hitta spår av gärningsmannen. Jag tar bussen och åker därmed förbi platsen där det hände. Kvinna, 25 år, boende i Lambohov, student. Första tanken är ”det kunde ha varit jag”.

Kommer till universitetet och får reda på att det är en av StuFFs medlemmar. Är med i LiUs krisarbete under hela dagen. Ett beundransvärt snabbt och effektivt krisarbete, även om detta är första gången något sånt här händer så vet alla precis vad de ska göra.

Jag kände inte kvinnan som blivit mördad men under torsdagen fick jag en bild av vem hon var av hennes klasskamrater och lärare. Mina tankar går till hennes familj, till hennes man och barn, till hennes föräldrar. De går till hennes klasskamrater och till hennes nära vänner, men också till de studenter som är skakade och som inte kan förstå hur något sånt här kan hända.

Känner du behov av att prata? Kontakta studenthälsan (013-281016) eller studentprästerna. De har beredskap för studenter som vill prata om det som skett. Det kommer även vara en minnesstund inom kort (förmodligen denna veckan), kontakta Peter Andreasson (peter.andreasson@svklin.se) om du vill veta mer om denna.

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är en massa studentföreningar godkända . En av mina största (förmodligen DEN största) uppgifter som LUST-ordförande i år har varit att göra en översyn av alla studentföreningar. Med tre kårer, en kårservice, en massa studentföreningar och universitetet har detta varit något snårigt. Saker tar tid när det ska fram och tillbaka mellan administrationstäta instanser helt enkelt. Men så nu äntligen (!) är det klart.

Ett av mina personliga mål under året har varit att underlätta och effektivisera studentlivet. Det har då fallit sig naturligt att jag velat jobba med just studentföreningarna. Det har dock stundtals varit frusterande att det tagit så lång tid (och förmodligen ännu mer frustrerande för studentföreningarna) men att ändå lyckas forcera igenom en översyn, ett nytt sätt att hantera studentföreningarna och att slutligen godkänna (eller icke godkänna) studentföreningar är iaf med mina mått en framgång. Aldrig tidigare har något så komplext tagit så kort tid vid LiU .

Även om det har tagit sin tid så finns det nu ett uppdaterat register över aktiva studentföreningar, det finns en rutin kring hur studentföreningar ska godkännas i framtiden och det finns rutiner kring hur registret ska fortsätta vara aktuellt. Något som inte funnits vid LiU tidigare. Jag är nöjd, MKT nöjd .

För er som missat att det finns en ny prövningsordning för godkännande av studentföreningar så kan ni kika här (där beslutet finns i sin helhet).

Så kom slutligen den studiesociala utredningen (jag har tidigare skrivit om den här). Jag vet inte ärligt talat inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det var nog inte det här. Ingenting om karensdagar, svårare att få bostadsbidrag, inget om studerandevillkoret rörande a-kassan, resultatkrav som (iaf enligt mig) motverkar idén om genomströmningen… osvosv.

Det finns dock positiva delar också. Till exempel att de föreslår en höjning av fribeloppet och att studenter ska kunna vara sjukskriva på deltid och samtidigt plugga på deltid. Delar som är positiva men som jag är något kluven till är till exempel att man uppmärksammar studenters psykiska ohälsa och vill satsa mer på studenthälsan, vilket är sjukt bra! Frågan är väl hur stora den faktiska skillnaden kommer att bli eftersom de lagt allt ansvar för studenthälsan på lärosätena själva i kårobligarorieproppen, utan att för den delen skjuta till mer pengar.

Ytterligare en mycket positiv del är att utredningen föreslår en höjning av studiemedlet (visserligen fortfarande för liten om man går på SFS linje att det behövs 900:-/månad för att gå runt, men ändå). Dessvärre meddelade dock Leijonborg att en höjning inte är aktuell och hänvisade till den brasklapp han säger sig lagt in i vallöftet om att en höjning av studiemedlet bara skulle ske om finanserna i landet var stabila. Hmm…

Nu ska utredningen ut på remiss och Leijonborg hoppas på en proposition under hösten 2009. För er intresserade kan ni hitta utredningen i sin helhet här. Och vill ni lyssna på vad Leijonborg säger om förslaget kan ni hitta presskonferensen här.

Idag är jag återigen tillbaka på kontoret och campus valla och firar detta med att gå på möten hela dagen . Först men dekanus på Filosofisk fakultet och sedan med prefekten på IEI och facket för att diskutera ett studentfall vi hade tidigare i höstas.

Jag måste bara få skvallra lite. Inte mkt, men eftersom röstningen gått väldigt bra hittills i år så känns lite skvaller på sin plats. Kanske inga siffror i det stora hela men vi har redan slagit förra årets valdeltagande med 2,51 procentenheter, vilken procent vi är uppe i då får ni själva räkna ut genom att kika här . Men så mycket kan jag säga som att vi nådde 10 % (och lite till) under dagen igår.

Jag satt och diskuterade StuFFs kårval med en kollega igår och då kom vi ju givetvis in på siffror. Det brukar alltid mynna ner till siffror när man pratar kårval av någon anledning . Min kollega sa iaf att en valsiffra på 20 procent är en ganska så bra siffra eftersom den betyder att en av fem bryr sig om att engagera sig i sin utbildning. Mitt idealistjag sparkade ju givetvis bakut och menade att en av fem inte är speciellt många. Men sen började jag tänka lite. Om jag kopplar bort idealistjaget och istället rådfrågar realistjaget så är nog en av fem en ganska bra siffra. Inte optimal men kanske good enough. Kanske skulle man kunna säga att en av fyra fortfarande är en realistisk (och bättre?) siffra men den stora frågan är väl om allt över det helt enkelt är att sikta för högt? Vad tror du?

Siffror som sagt. Med risk för att uppröra någon nu men saker blir så mkt enklare när man uteslutande pratar siffror. Alla nyanser försvinner liksom då. Hur som, det blev en massa funderingar som kan verka något dystra i relation till lyckan över valdeltagandet. Varför lycka kanske du undrar nu. Jo, jag är lycklig för att vi gått förbi förra årets valdeltagande och för att vi kanske, kanske kan slå StuFFrekord i valdeltagande i år . Men då krävs det att DU och DU och DU också tar och röstar. Ta ett tvåminutersbreak i hemtentan, logga in på studentportalen och rösta vettja .

Och här kommer den beryktade och briljanta kårvalsfilmen .

Så är det, idag är dagen när du kan göra din röst hörd och bestämma vilka som ska bestämma i StuFF under nästa år. Jag kommer nu beskriva lite varför jag tycker det är viktigt att just DU röstar. Det är nämligen mer som står på spel under nästa verksamhetsår än det varit under en väldigt lång tid. Givetvis är det viktigt ur en ren demokratisk aspekt för kåren att du röstar, men i år också ur en samhällsnyttig aspekt.

Under nästa år kommer det att hända en hel del saker som definitivt kommer att påverka kåren och studentinflytandet. Jag har tidigare skrivit om kårobligatoriets avskaffande. Propositionen om avskaffandet av kårobligatoriet kom igår, beslut kommer fattas innan sommaren. Förslaget är att kårobligatoriet kommer avskaffas den 1 juli 2010.

Konsekvenserna av det här förslaget betyder stora organisatoriska förändringar för StuFF. Dom som kommer fatta beslutet om dessa förändringar är StuFFs fullmäktige. Det vill säga de du idag och fram till den 28 mars kan rösta på. Du bestämmer inte bara vilka som ska fatta beslut i StuFF. Med din röst bestämmer du vilka som kommer fatta beslutet om hur StuFF kommer att se ut i framtiden.

När du röstar idag så kommer du inte enbart ge din demokratiska röst, du kommer att rösta för studentinflytande, för en framtid för kåren. Din röst är oerhört viktig för oss. Så när du har fem minuter (eller två) över, logga in på studentportalen och lämna din röst.

Ökade tröskelkrav i grundskolan, minskade antal lärarutbildningar, snävare styrd ämnesinriktning på den samma, nyttig, spetsig och excellent forskning, avgifter för utomeuropeiska studenter, reducerad ”normaltid” för studielån. Allt som en del av regeringens kvalitetspaket i högskolan och universiteten. Alltså misstolka mig rätt, jag gillar kvalitet, starkt! Kvalitet och kanske framförallt utbildningskvalitet är en av de saker jag gillar mest inom högskolevärlden, inget snack. Men jag funderar liksom förut, kvalitet för vem?

Att konkurrensen i världen runt forskning även nått Sverige blir allt tydligare. Att Sverige också satsar på att följa med i denna konkurrens ser jag som något positivt. Men… (det finns alltid ett men ) med nya tröskelkrav och poängräkningssystem i grundskolan blir det allt svårare att ta sig in på högskolan. Då man i princip inte ges någon möjlighet till förändring riskerar man en situation där det bara är de som har akademiker i familjen som kommer välja utbildningarna som ger högskolekompetens. Minskad ”normaltid” för studiestöd gör att man ökar sannolikheten för att det främst är de som har pengar som söker sig till högre utbildning. Avgifter för utomeuropeiska studenter riskerar att göra att de minskar på lärosätena. ”Nyttig” forskning är nyttig just nu men vem vet vilken ”nytta” vi kommer behöva om 10 år eller 20 år eller 50 år?

Som jag sa, jag tror på kvalitet. Men det verkar snarare som att den nuvarande regeringen är på väg tillbaka till en tid när bara ”överklassen” (jag vet att det inte finns något som heter så längre men ”den högsta socioekonomiska skiktet” är ju samma sak fast med fler ord ) kunde/ville/hade råd att gå till högre utbildning. Strävan efter att minska kvantiteten och öka kvaliteten är tydlig, det blir också ganska tydligt vad (vem?) denna kvalitet är.

Jag är övertygad om att kvalitet och kvantiten inte behöver vara motsatser, man kan få båda. Ta lärarledd tid som exempel, bara för att jag får mer lärarledd tid så betyder inte det att jag får sämre utbildning. Kvantitet är inte kvalitetens motsats.

Jag kan förstå att regeringen vill ha ”excellent” forskning men detta utesluter inte en högutbildad befolkning i övrigt. När man försvårar för de människor som traditionellt inte söker sig till högskolan gör man, i mina ögon en stor kvalitetsförlust.  Jag råkar nämligen vara en av dem som tror att kvalitet uppnås, bland annat genom mångfald, genom att människor från alla olika bakgrunder träffas och utbyter idéer, kunskap och erfarenheter. DET är kvalitet för mig.

Jag har tidigare skrivit en del om studenters trygghetssystem och om studenters ekonomi och nu är det dags igen. Just som förslaget om kårobligatoriets avskaffande upptar hela kårvärlden så läcker information ut från den studiesociala utredningen. De vill sänka ”normaltiden” för att få studiemedel till fyra år (nu är den 6 år). I gårdagens DN kunde man läsa om förslaget. Kommitténs motivering till sänkningen är att man snabbare vill få igenom studenter genom utbildningen för att studenter i dagsläget tar för lång tid på sig.

Jag måste säga att det är helt befängt. Man försvårar för studenter från studieovan bakgrund, för studenter som bli sjuka och för studenter med barn och dessutom sån ökar den totala stressen i utbildningen. Att öka pressen på studenter för att få dem att slutföra sina studier är helt fel väg att gå. Det känns lite som att bota tandvärk genom att dunka huvudet i väggen.

Att istället satsa på att säkra upp trygghetssystemen för studenter under studiernas gång skulle få studenter snabbare genom utbildningarna. Att se till att studenter kan bli sjukskrivna på deltid, att de får snabb studievägledning vid tvekan om studieval, att öka studiestödet så man slipper den ekonomiska stressen, att få stöd från studenthälsa, studieteknikkurser och olika ”stugor” (finns skriv- och mattestugor vid LiU idag). DET är saker som skulle ”bota” problemet med att studenter tar för lång tid på sig att slutföra sina studier.

Och sen var det det där med valet av fyra år… Hur satan kan man föreslå fyra år i ett 3+2 års system?!? Tre år hade jag förstått. Det är logiskt. Jag håller inte med, men jag hade förstått det. Fem år hade också varit logiskt. Fyra år är en väldigt konstig siffra i sammanhanget. Det ska onekligen bli intressant att se motiveringen till den…

(Dubbelmoralen i att alla lärosäten skulle lämna in sina handlingsplaner för en breddad rekrytering till Utbildningsdepartementet i måndags och sedan tre dagar senare komma med ett förslag som detta väljer jag att inte kommentera vidare.)

Igår presenterade regeringen sitt förslag om att avveckla kår- och nationsobligatoriet (se presskonferensen här). Förslaget innehåller ett flertal delar som StuFF ställer sig starkt kritiska till.

Regeringens förslag innebär en sänkning av statsbidraget med ungefär en tredjedel jämfört med utredningens förslag. Regeringen menar att sänkningen av statsbidraget ”vägs upp” av de bibehållna skattelättnaderna och av en ökad frihet i valet av verksamhet för studentkårerna. Leijonborg menade bland annat att förslaget gynnar studentkårerna genom att dessa kan satsa mer på att bli attraktiva och populära bland studenterna och därmed få mer intäkter i form av medlemspengar.

Att bibehålla skattelättnaden för studentkårerna kommer inte kunna ersätta den stora sänkningen i statsbidrag som regeringen föreslår. Kanske för studentkårer och nationer med fastigheter men inte för oss i StuFF. Visst finns det ett värde i att studentkårer ska kunna behålla sina hus men det får inte bli på bekostnad av kärnverksamheten med utbildningsbevakning.

En majoritet av studentkårerna i Sverige kommer således inte ha någon nytta av skattelättnaderna och därmed finns bara ett kraftigt minskat statsbidrag kvar för oss. Konsekvensen av detta kommer att bli att studentkårerna måste fokusera på att hitta alternativa vägar för en ökad inkomst och för att locka medlemmar. Detta kommer att ta tid och resurser från kärnverksamheten med utbildningsbevakning och bevakning av den studiesociala miljön. Regeringens förslag om ett ”modernt studentinflytande” innebär i praktiken ett minimum av studentinflytande.

Igår tyckte jag till i Corren och vill du läsa mer vad andra parter tycker kan du kika på SACOs här, vänsterns pressmeddelande här, sossarnas här och miljöpartiets här.