…med allt liv och alla studenter som dricker kaffe, festerister som säljer biljetter och den fina utsikten frÃ¥n mitt kontor. Men, allt detta skapar en ganska hög ljudnivÃ¥ och om man mÃ¥ste läsa viktiga dokument är det ibland svÃ¥rt att kocentrera sig. SÃ¥ idag satt jag hemma i min helt tysta lägenhet och läste. Det gick bra, ända tills jag tröttnade pÃ¥ lugnet och kom tillbaka hit till kÃ¥rallen.

Idag har jag varit i Norrköping för att ha medarbetarsamtal med utbildningsutvecklarna i styrelsen, vilket också gick bra. Visst tycker jag om mitt kontor på Kårallen och visst trivs jag på campus valla men ärligt talat finns det få saker som slår Trappan och campus Norrköping. Det är så sjuukt vackert! Vattnet, byggnaderna, rörelsen, teglet, you name it. Det är helt sanslöst.

Jag är ju en av de studenter som haft förmånen att vara på alla tre campus här vid LiU (japps, jag har varit här läänge )och jag kan säga att om jag hade vetat om Norrköping när jag pluggade i Linköping (både US och Valla) så hade jag nog bytt (nä, inte riktigt men jag hade blivit glad om socialantropologin hade flyttat till Norrköping). Så vad vill jag säga med det här svamlet då. Tja, ingenting egentligen. vill mest varmt rekommendera att ta campusbussen (gratis!) till Norrköping, gå till Trappan, köp en kopp kaffe (eller te eller varför inte en öl) och sätt dig på däcket i solen och bara njut.

Ikväll har jag ett till medarbetarsamtal och sedan ska jag iväg till bilprovningen(!), fÃ¥r se hur det gÃ¥r…

Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.

//H.C. Andersen

(fast kaffet får vara stand-in för blomman )

Tanken var egentligen att jag skulle börja skriva när alla nya filfak- och OSU-studenter kommit till LiU i nästa vecka, men jag kunde inte riktigt hålla mig.

När jag gick ifrån jobbet på Kårallen i torsdags eftermiddag var hela campus valla dött. Någon vilsen student som letade bostad, en och annan kårstyrelsemedlem och tränande fadderier (max 20 pers) men annars helt tomt och tyst. Dött. Vilande. Under måndagen och tisdagen den här veckan så var alla tre kårstyrelserna på LiU-utbildning och igår jobbade jag på Trappan.

Idag när jag kom till kontoret pÃ¥ KÃ¥rallen, en chock! Hundra miljoner (jag överdriver bara lite) studenter har plötsligt dykt upp frÃ¥n ingenstans och med ens har hela huset börjat leva igen. Studenter snackar, dricker kaffe, frÃ¥gar om bostad och kÃ¥ravgifter, ljudvolymen pÃ¥ kÃ¥rallen är Ã¥terigen pÃ¥ ”studenterna-är-här-nivÃ¥” och folk springer fram och tillbaka.

Det är först nu man börjar känna av hur jobbet är ”pÃ¥ riktigt” och jag älskar det

Det var den tjuvstarten, ses på måndag

//E