Okt 10
Igår var jag på INSEKT-möte (möte där vi i styrelsen träffar Norrköpings sektioners ordförande), igår var även den blivande ordföranden i SGS där då vi skulle snacka om sektionsrummet, bland annat. Det blev ganska så mycket sektionsrum och ganska så lite ”bland annat”.
Ojojojojoj… diskussionen om sektionsrummet blev en diskussion om Trappan i stort och det fanns väldigt mycket att säga (finns mer info om Trappan här och här). Jag tror att både ordförandena och styrelsen fick en massa saker att tänka på och jag tror att vi alla gick därifrån med nya perspektiv på det som diskuterades. Det var helt enkelt en j*vligt givande diskussion.
Stundtals (läs: ofta) önskar jag att jag inte hade en så relativ syn på världen, att jag kunde slippa se saker ur olika perspektiv helt tiden och att allt var antingen svart eller vitt. För det är svårt, skitsvårt! Hela situationen på Trappan är krånglig (minst sagt). Förenklat så skulle man kunna säga att det finns fyra olika perspektiv att ta hänsyn till; det första är sektionerna som känner att de inte är välkomna, det andra är den ideella personalen som kämpar men tycker att de hela tiden gör det i motvind, det tredje är ledningen som måste ta hänsyn till ekonomiska aspekter och det fjärde är kårerna som både måste se till ekonomi men samtidigt vill att sektioner och ideell personal ska känna att det är deras kårhus.
Som en person som i detta sammanhang skulle definieras som kår så känner jag att detta är ett problem av gigantiska mått mätta. Å ena sidan så förstår jag att den ekonomiska biten är något som vi måste ta hänsyn till, jag förstår att sektionerna blir undanskuffade i diskussioner om Trappan eftersom de t.ex. inte utnyttjar/ansvarar för sektionsrummet och jag inser att alla inblandade från lednings och ideell personal gör sitt bästa. Å andra sidan så förstår jag också att sektionerna inte vill engagera sig då de inte känner sig välkomna i huset (det är till exempel ganska bra låst), jag förstår att priserna gör att studenter inte kan/vill fika där och jag fattar att sektioner och studenter känner att huset inte är deras eftersom det finns ganska mkt verksamhet som inte är för studenter. Någonstans emellan står kårerna som ska försöka göra så att det blir så bra som möjligt för alla inblandade…
Så vad gör man? Jag vet faktiskt inte, jag har inga magiska lösningar. Just nu så håller Kårservice och StuFF på att utarbeta en enkät där vi helt enkelt frågar studenterna i Norrköping vad de vill ha ut av Trappan, det är kanske ett sätt. Jag tror personligen att alla framgångsrika ideella föreningar och arrangemang bygger från gräsrotsnivå, det vill säga att idéer, arbetskraft och engagemang alltid kommer underifrån, från de som faktiskt ska utnyttja ”vad-det-nu-råkar-vara-man-kämpar-för”.
Vi tog ett steg framåt igår på mötet när vi beslutade att alla sektioner ska maila in en önskelista på vad de skulle vilja ha ut av Trappan och hur de skulle vilja att ett sektionsrum fungerade och såg ut. Om DU har fler förslag/idéer/tankar kommentera här nedan eller maila mig.
JAG vill veta vad DU vill.